Tidigare stipendiater: Joel Eriksson
Joel Eriksson har fortfarande sitt fokus inställt på motorsporten, men han planerar också för ett liv efter karriären. Han jobbar redan en hel del i sin pappa Arnes åkeriföretag men hinner också träffa kompisar, umgås med familjen och träna.
Joels F1-dröm lever – men har bleknat …
Mexiko ena månaden, London nästa och däremellan ett stopp i New York. Racerföraren Joel Eriksson från Tomelilla har numera världen som arbetsplats.
– Resorna är en livsstil och jag tänker inte på dem. Däremot blir jag lätt rastlös om jag är hemma för länge, säger fartfenomenet från Österlen i en öppenhjärtig intervju om tiden i Team Nätverket, debutsäsongen i Formel E och den framtida motorsportsatsningen.
Han presenterade sig med en rivstart en marsmorgon 2012, på samma frukostmöte som världsvane artisten Loa Falkman gästpratade inför Nätverket Österlens medlemmar på Ystads teater. Vad vi inte visste då var att även den lite kaxige och väldigt charmige 13-åringen Joel Eriksson från Tomelilla mindre än ett halvt decennium senare skulle slå igenom med dunder och brak på den internationella motorsportscenen.
Magi i Macau
Den 16 november 2017 satte Joel nämligen världens mest talangfulla förare – inklusive Formel 1-legenden Michaels Schumachers son Mick och den dåvarande europamästaren och blivande F1-föraren – på plats i kvalet till Macaus Grand Prix i Formel 3 (även känt som Formel 3-VM). På den svåra och mycket trånga stadsbanan körde Joel in på pole position inför finalen, i vilken han sedan var i ledning när han oturligt blev påkörd.
– Det är mitt största minne från karriären. Alla toppförarna var med och alla gick ”all in” för att vinna kvalet. Stämningen på läktarna var fantastisk, säger Joel om tävlingen som blev en milstolpe och vändpunkt i hans motorsportkarriär.
Efter succén i Macau fick Joel nämligen massor av erbjudanden från de stora giganterna inom motorsporten.
Valde BMW
Han valde BMW och i samma stund ändrades hans liv totalt. Joel Eriksson blev en professionell racerförare som kunde livnära sig på sin sport.
– Kontraktet med BMW innebar att jag slapp jaga sponsorer hela tiden och i stället kunde koncentrera mig på själv och min utveckling som förare.
Knappt fyra år senare sitter vi på ett kafé i Ystad och pratar om tiden i Team Nätverket, som Joel lämnade 2018, om den pågående säsongen – och om framtiden inom racersporten.
– Fokus ligger fortfarande på motorsporten, men jag har också börjat tänka på vad jag ska göra efter karriären, säger Joel som när han är hemma mellan tävlingarna (cirka 1–2 veckor åt gången) jobbar mycket för pappa Arne hemma i Tomelilla samtidigt som han träffar kompisar, umgås med familjen och tränar.
Ny i Formel E
I år har Joel testat Formel E, racingens första elektiska klass, där han fick förtroendet att köra de sista fyra deltävlingarna. Resultaten har varit blandade och med tanke på förutsättningarna har Joel gjort det riktigt bra i den tuffa konkurrensen. Det syns dock tydligt i hans ögon att han inte är nöjd med att vid racet i London i slutet av juli ha kört hem sin första Formel E-poäng i karriären.
Joel har kunnat ses på tv från olika tävlingsbanor och i olika typer av bilar i flera år. Elbilarna i Formel E är det senaste tillskottet på hans cv. Men drömmen om F1 finns kvar.
– Det är en stor omställning eftersom Formel E är väldigt annorlunda jämfört med alla andra motorsportserier. Körstilen är en annan och man behöver inte tänka på bränsle och däck utan bara på strömförbrukning. Det är dessutom svårt att komma in mitt i säsongen, särskilt om man som jag inte har någon tidigare erfarenhet av klassen samtidigt som de flesta andra har varit med ganska länge.
Hård konkurrens
Bland konkurrenterna finns bland annat flera före detta F1-förare. Dessutom har Joel inte tillhört något toppstall under sin första säsong i Formel E-serien.
– Visst, jag siktar alltid högt, men detta är ett av de tuffaste mästerskapen i världen, så inte ens jag kunde förvänta mig att jag skulle gå in och dominera på banorna.
Bättre gick det då i Joels första tävling i GT Masters-klassen i slutet av sommaren 2021. Tomelilla-grabben placerade sig på en meriterande fjärde plats.
– Porsche ringde och frågade om jag ville köra de fyra sista racen och det passade bra eftersom Formel E-säsongen avslutades så tidigt. De närmaste åren kommer jag att satsa på att etablera mig i Formel E men komplettera med andra mästerskap som en bonus för att få köra mer och skaffa mig ännu mer erfarenhet, säger han.
Drömmen lever
Men vad hände då med Formel 1-drömmen, den som närts och frodats i huvudet på den totalt orädde 23-åringen (”det är nog bara mamma som oroar sig för att något ska hända”) ända sedan han i knatteåldern sopade Svampabanan med sina konkurrenter inom gokarten.
– Drömmen finns fortfarande men den har väl bleknat lite de senaste åren. Formel 1 är inte längre vad det var tidigare, numera går det att köpa in sig i sporten. Det är svårt att konkurrera med dem som har rika föräldrar. Jag gått en annan väg, målet för mig var att kunna hålla på med motorsport professionellt, men inte nödvändigtvis inom F1. Det är bara cirka 100 förare i världen som når dit och jag är en av dem. Det får jag vara nöjd med.
Ena veckan Mexiko, nästa New York, vidare till London och sedan Berlin. Racerlivet innebär minst lika mycket tid på resande fot som på racerbanorna för Joel Eriksson.
Det långsiktiga målet för Joel är att fortsätta livnära sig på sporten han älskar så innerligt.
– Motorsporten förändras och utvecklas hela tiden snabbt med ny teknik och nya bilar, så det är svårt att sätta upp mål 10 år framåt i tiden. Men ens sak
Myror i kroppen
Livet som kringflackande racerförare har blivit en livsstil. Sommaren 2021 har han bland annat tävlat i Mexiko, New York, London och Berlin och veckan efter intervjun med Nätverket Österlen bär det i väg till Tyskland igen för ett nytt GT Masters-race. Att ha hela världen som arbetsplats är inget som Joel tycker är särskilt märkvärdigt eller konstigt längre.
– Jag tänker inte riktigt på det när jag är ute och reser. Däremot får jag lätt myror i kroppen när jag är hemma, även om jag också trivs här. Det har varit riktigt tufft att vara hemma så mycket under pandemin och dessutom vara ovetande om hur framtiden ser ut.
Många av hans kollegor inom racingen väljer att av bland annat skattetekniska skäl flytta till länder som Monaco eller Schweiz. Det alternativet lockar emellertid inte Joel just nu.
Trygg hemma
– Jag har fortfarande ett liv i Sverige och jag känner mig trygg med att ha familjen och kompisarna runt omkring mig. Jag utesluter inte att jag bosätter mig utomlands i framtiden men för tillfället är det inte aktuellt.
På frågan i viket land han i så fall skulle kunna tänka sig att bo reagerar Joel precis som han gör på racerbanan – utan att tveka en sekund.
– USA! Det är mitt favoritland. Jag gillar mentaliteten och kulturen, människorna är väldigt avslappnade och närvarande när man pratar med dem. Och så finns allt, speciellt i de stora häftiga städerna som New York, Las Vegas och LA, säger Joel som förutom att möjligen bo där också har en annan USA-relaterat önskning kvar att bocka av på sin bucketlist.
– Jag skulle vilja köra en serie i USA och uppleva hela racerkulturen, den lär vara väldigt annorlunda jämfört med hur det är i Europa.
Tacksam för stödet
Joel har kunnat leva på sin sport sedan 2017 men innan dess var det tuffare och vardagen en ständig jakt på sponsorer. Tiden som stipendiat och stödet från Nätverket Österlen betydde mycket för hans karriär.
– Det var väldigt bra för mig att träffa andra och bygga nätverk med lokala företag. På mötena lärde vi känna varandra och jag har hittat många sponsorer inom Nätverket Österlen. Att få hjälp med att marknadsföra mig lokalt, var helt klart värdefullt för mig då. Joel har fortfarande sporadisk kontakt med bordtennistjejen Kornelia Jönsson som han lärde känna under tiden i Team Nätverket.
Tiden som stipendiat underlättade för Joel som är mycket tacksam för stödet från Nätverket Österlen under uppbyggnaden av hans karriär.
– Vi pratar ibland och det är kul att få veta hur det går för henne, säger Joel som trots ett flertal krascher i karriären (några av dem i riktigt hög fart) aldrig är rädd när han tar plats bakom ratten.
”Lite galen”
– Just där och då, när det smäller, kan man bli lite uppjagad och det kan kännas skakigt innan man vet hur hårt det tog, om man är allvarligt skadad. Men det är bara i några sekunder, sedan är man på det igen. Jag är kanske lite annorlunda i den bemärkelsen, lite galen. Det är farten som är det bästa med den här sporten. Kval, final eller träning spelar inte så stor roll, att få köra så snabba bilar som möjligt är den främsta drivkraften för mig. Och det är väl lite därför som jag har haft framgång på svåra banor där min körstil passar in.
På tal om krascher så berättar Joel att han nyligen sett den uppmärksammade dokumentärfilmen om mångfaldige F1-världsmästaren Michael Schumacher, som skadades allvarligt vid off pist-skidåkning i de franska alperna 2013.
– Han hade sina gyllene år när jag växte upp och det är klart att han var en förebild för mig då. Det är tragiskt att han inte ens verkar kunna prata med sin son om karriären.
Joel Erikssons egen karriär rasar i allra högsta grad vidare. Vi i Nätverket Österlen följer den med stort intresse och vi lovar att återkomma med rapporter om eventuellt nya milstolpar och framgångar.
Text: Kostas Foussianis, kostas@natverketosterlen.se
Foto: Kostas Foussianis och @Joel Eriksson Racing
Joel Eriksson
Född: 28 juni 1998.
Bor: Tomelilla.
Familj: mamma Monica, pappa Arne, storebror Jimmy och storasyster Frida.
Yrke: Racerförare.
Idrottsmeriter: Segern i Masters F3 2016, kvalsegern vid VM i Macau 2017, DTM-vinsten i Missano 2018.
Med i Team Nätverket: 2012–2017.
Äter helst: Alla former av pasta.
Fritid: Tränar mycket, spelar innebandy i korpen på vintrarna.
Film/serier: Fast and Furious är den i särklass bästa film jag sett. Bland serierna är The Seal Team en favorit.