Lars-Gunnar Björklund
Lars-Gunnar Björklund
Lars-Gunnar Börklund är en av våra främsta sportjournalister genom tiderna och en man som kunde prata länge. |
IDROTTSNOSTALGI MED BJÖRKLUND |
Fredagen den 6 augusti, 2010 Sandskogens Värdshus |
Han pratade i en dryg timme men skulle ha kunnat hålla på i en vecka. Lars-Gunnar Björklund bjöd Nätverket Österlen på en självupplevd resa i svensk idrottshistoria – presenterad på ett humoristiskt och mycket uppskattat sätt. Händerna var fulla av minneslappar men han använde dem nog inte en enda gång. Däremot gick munnen, som den legendariske radiopratare han är, i ett på Lars-Gunnar Björklund när han bevistade årets sista frukostmöte i Nätverket Österlen. – Jag hoppas ni har tagit ut några extra semesterdagar för det här kan ta tid, skojade Lars-Gunnar innan han inledde föredraget och det skulle kunna ha legat lite allvar i det skämtet. Ty när en av våra främsta sportjournalister någonsin en stund senare tvingades runda av sin presentation, hade han kanske hunnit med halva sin karriär och blott en bråkdel av alla anekdoter som uppenbarligen finns på lager i den 73-åriga men fortfarande till synes knivskarpa hjärnan. Nåväl, även om många av åhörarna, uppskattningsvis alla, gärna hade velat ha ännu mer Lars-Gunnar Björklund istället för att hasta iväg till jobbet, var det i alla fall roligt så länge det varade. Lars-Gunnars historier från sin långa journalistkarriär, som började 1958 med programmet Sveriges Bästa Radio under Lennart Hylands och Sven Jerrings ledning, framkallade många skratt under morgonen. Ett exempel var när han berättade om mångårige vännen och kollegan Åke Strömmers sista minuter i livet. – Åke var inbiten djurgårdare och därför var det med stor förvåning som en vän till honom mottog en av hans sista önskningar. Åke ville ansöka om medlemskap i AIK. Men varför i hela friden vill du bli medlem i AIK, undrade kompisen varpå Åke svarade: ”Jamen, det är ju bättre att en AIK-are dör än att en djurgårdare gör det …” Lars-Gunnar, som under stora delar av föredraget höll sin hand i en position som om han höll i en mikrofon, bjöd också på en del smått och gott från de många stora mästerskap han följt på plats för radio och teve. Exempelvis fotbolls-VM 1994. – Det var en fantastisk upplevelse. Jag flög över till USA efter kvartsfinalen mot Rumänien och fick vara med och leda den bejublade hemkomsten. Vi på Tipstjänst sponsrade ett specialplan som skulle flyga hem Brolin och grabbarna och eftersom min chef inte var på plats fick jag ansvaret för transporten. Då tänkte jag att ”herregud, här står jag nu och är chef för ett helt flygplan, det har ju gått ganska bra för mig i livet”. Om den ljuvliga fotbollssommaren 1994 är ett av Lars-Gunnar Björklunds finaste minnen, är dopningsskandalen i OS 1988 ett av de bittraste. – Jag hade refererat duellen mellan Carl Lewis och Ben Johnson på 100 meter och var helt uppslukad av kanadensarens kraft och snabbhet. På natten blev jag plötsligt väckt av Åke Strömmer som meddelade mig nyheten att Johnson hade åkt fast för dopning. – Det var ett hårt slag, jag blev fruktansvärt besviken och tänkte då att ”nu dör friidrotten” … Björklund hann också med att såga de svenska långdistanslöparna i det nyss avslutade europamästerskapet, ge en känga till Carl Bildts bristande idrottskunskaper (”han tror att Elfsborg är Sveriges bästa hockeylag”) och med en stor glimt i ögat skämta med det svenska fotbollslandslaget. – Vår enda deltagare i VM är en domare (Martin Hansson) som får sitta och hålla i en skylt i fyra veckor. Det är på den nivån svensk fotboll är just nu. Annat var det minsann förr! Någon egen idrottskarriär var Lars-Gunnar aldrig i närheten av även om han gärna skryter om den där gången när han spöade Argentinas bäste spelare i pingis under fotbolls-VM 1958. Dessutom lyssnar mannen med den vassa tungan och det stora djurgårdshjärtat faktiskt till en kungatitel. Björklund är nämligen fredskung – ”Lars Gunnar den förste” – över amatörradioriket Morokulien som ligger i gränslandet mellan Sverige och Norge, långt uppe i de värmländska skogarna. Där, i Morokulien, har han för övrigt också slagit ett inofficiellt världsrekord som den person som besökt två länder flest gånger på en dag, vilket blev ett uppskattat inslag i etern. Så nog har han hunnit vara med om en del upptåg genom åren, den gode Lars-Gunnar Björklund. Och han upplever fortfarande mycket sport i radio och teve, fast nu som åskådare/åhörare. – Men bandy funkar inte längre, jag ser för dåligt … Rösten är det dock inget som helst fel på. När den drygt en timme långa (men ändå ack så korta) och i referatliknande stil presenterade nostalgitrippen är över, är vi som sagt många som vill höra mer. Kanske stöter vi på honom på Ystads gator inom en inte alltför avlägsen framtid. – Så blir det nog. Djurgården ska ju möta IFK Ystad i handbollsallsvenskan i vinter. Jag kanske hänger med, avslutar Lars-Gunnar Björklund. *** Innan Lars-Gunnar Björklunds eminenta föredrag fick vi också en rapport från motocrosstjärnan (nog får vi väl lov att kalla honom så numera) Filip Bengtsson. Filip, som är en av de lokala idrottare som Nätverket Österlen stöttar genom årliga stipendier, har varit i elden under sommaren. Trots att han varit sjuk i sommar ligger fartfantasten från Sankt Olof på andra plats i SM efter att bland annat ha vunnit den senaste deltävlingen. 2008 års juniormästare har också kört EM-deltävlingar och anlitat en före detta elitcylist som tränare. Under året har Filip också tilldelats priset radiokristallen på Stora Idrottsdagen i Ystad och det blir spännande att följa hans vidare öden i motocrossvärlden. Text och foto: Konstantin Foussianis Om Lars-Gunnar Björklund |