Omtänksam Hellberg tacksam för omväxlande arbete

Flit, disciplin, noggrannhet och en kronisk kunskapstörst är fundament som utgör själva grunden för Björn Hellbergs långa och framgångsrika karriär som författare och journalist. Men viktigast av allt är plikttrogenheten – den starka drivkraften att ALLTID leverera i tid.
– Allt jag gör utgår från respekten för deadlines, säger På Spåret-legendaren och tennisoraklet i en öppenhjärtig hemma hos-intervju för Nätverket Österlen.

Ett tunt lager av nyfallen pudersnö ligger som ett vitt täcke över Hallands äldsta stad, tillika staden i vilken Björn Hellberg växte upp och fortfarande är bosatt. Det är fläckvis halt på gatorna och den snart 80-årige mångsysslaren iakttar därför en viss försiktighet när han rör sig bland Laholms pittoreska men för dagen ganska tomt gapande gränder. Kommunens för detta, men allt jämnt omtalade och synnerligen underfundiga slogan ”Laholm – The Gateway to Europe”, framstår som dråpligt ironisk i ljuset av det allt annat än myllrande folklivet.

Danskar inventerade
– När danskarna härjade i södra Sverige åkte de runt till alla städer och inventerade. Sedan upprättades en klassificering som baserades på hur mycket städerna påminde om Danmark. Laholm hamnade på första plats. Jag tror att Ystad var tvåa eller trea på listan.
Underhållande kuriosa är en av Björn Hellbergs specialiteter, en begåvning som svenska folket haft förmånen att njuta av under alla år han som parhäst till Ingvar Oldsberg förgyllde frågesportprogrammet På Spåret.

Osannolik Wimbledon-svit
Vid Nätverket Österlens besök hemma hos Björn Hellberg, blir vi bjudna på en kort rundtur i staden han med undantag av tvåa kortare sejourer i Kristianstad respektive Sydney varit trogen sedan ettårsåldern. Vi korsar Stortorget, passerar kyrkan där Björn och hjärtevännen Inger planerar att gifta om sig och blickar an Stadshotellet som med anor från 1882 bara är fem år yngre än Wimbledon – tennisturneringen han utan att missa en enda dag bevakade i 53 (!) raka år innan pandemin 2020 satte stopp för den osannolika sviten. Plötsligt pekar Björn – som förvisso föddes i Borås men som kom till Laholm i ettårsåldern – mot ett stenhus med vitputsad fasad, vilken pryds av en skylt med texten ”Hellbakken”.

Hedersmedborgare i Laholm
Bakom skylten med det norskklingande namnet – som sitter på huset där han bodde som barn – döljer sig naturligtvis en till Björn Hellberg relaterad historia. Året var 1992 och Björn jobbade som TV-kommentator tillsammans med radarpartnern Ingvar Oldsberg under Vinter-OS i Albertville. Norrmännen tyckte att svenskduon var så snäll mot Norges deltagare att de ärades med var sitt norskt hedersnamn; ”Hellbakken” och ”Oldsmo”.
– Visst är det trevligt att få en gata uppkallad efter sig, men mest stolt är jag över att vara en av endast två (bortgångne Johannes Brost är den andra) personer som tilldelats epitetet hedersmedborgare i Laholm. Det är jag väldigt glad för, säger Björn som för övrigt även fått ge namn åt en pralin och som på stadens bibliotek förärats med en ståtlig ”hövdingstol” .

Ömsesidig kärlek
Ingen blir profet i sin egen hemstad hävdar talesättet, men det är uppenbarligen en sanning med viss modifikation. Björn Hellberg älskar Laholm och Laholm älskar Björn Hellberg och den eviga och ömsesidiga kärleken är len som sammet. Trots att Björn i rollen som journalist färdats till platser i både när och fjärran och trots att han genom sin ovan nämnda tjänstgöring vid världens största tennisturnering känner till London som om den pulserande världsstaden vore hans egen ficka, är det alltså lilla Laholm som är hemma. Det är och förblir staden vid Lagan som ligger den trevliga och ödmjuka språkkonstnären närmast om hjärtat.

Bornholm ett paradis
När samtalet glider in på det kommande framträdandet hos Nätverket Österlen visar det sig emellertid att även Ystad och Österlen åtnjuter en inte så ringa grad av beundran hos Björn.
– Ystad och Laholm har många gemensamma drag, båda städerna är exempelvis oerhört välbevarade. Vi stannar oftast till i Ystad när vi åker till Bornholm, som är mitt favoritresmål nummer ett och ett paradis på jorden för Inger och mig, säger Björn som även berättar att han som inbjuden till Bokens dag i Skillinge fattade tycke för det gamla ”lejet” på Österlen.
– Även Håkan Nesser och Herman Lindqvist var på plats och jag minns att Herman var oerhört fascinerad av omgivningarna. ”Det påminner mycket om Provence, bara tjurarna saknas” sade han. Vi har även åkt ångtåget uppe i Brösarp och där är också sagolikt vackert.

Flyttade ifjol
Vi slår oss ner i köket i lägenheten på Torggränd dit Björn och Inger flyttade förra året. Efter 40 år i huset på ”Hellbakken” var den geografiskt sett korta (300 meter) flytten förstås en stor, men delvis på grund av Ingers hälsotillstånd, också nödvändig omställning.
– Det kommer att bli bra här när allt väl är på plats och i ordning, säger Björn lite ursäktande och pekar på alla ouppackade kartonger och travar av böcker som ännu inte tilldelats sina positioner i hyllorna, samtidigt som Inger ställer fram juice och kokosbollar på bordet.
”Ett hem utan böcker är som en kropp utan själ” lär en viss Cicero en gång ha yppat men den romerske kejsarens bevingade ord kan knappast appliceras på parets Hellbergs nya bostad.

”Tråkig utveckling”
För en som skrivit över 60 fack- och skönlitterära böcker ter sig rapporterna om att yngre generationer läser allt mindre, naturligt nog både skrämmande och märklig.
– Det är en väldigt tråkig utveckling. Framför allt tycker jag synd om alla som utestänger sig från böckernas fascinerande värld. En minskad konsumtion av böcker får också konsekvenser för ordförråd, språkbruk och kunskapsanskaffning, säger Björn medan han omsorgsfullt signerar ett exemplar av sin näst senaste kriminalroman Vena Amoris (2022), i vilken den rundmagade men listige poliskommissarie Sten Wall ställs inför ännu ett svårlöst fall.

Läsglada föräldrar
I Björn Hellbergs eget barndomshem rådde ingen brist på böcker. Precis som journalisten Erik Niva – som menar att just närvaron av böcker i hans akademikerhem var en starkt bidragande orsak till karriärvalet och till att han lyckades fly det lilla borttynande gruvsamhället Malmberget i nordligaste Norrland – upptäckte Björn tidigt böckernas magi.
– Jag växte upp i ett arbetarklasshem men både mamma och pappa läste mycket. Min mor plöjde enorma mängder deckare medan min pappa, som hade en förkärlek för klassisk litteratur, tog mer tid på sig. Han kunde hålla på i en hel månad med en och samma bok.

Bokdebut som 15-åring
Björn själv är still going strong och produktivitetens lampa lyser fortfarande starkt över mannen som skrev sin första roman som 15-åring. Debutboken refuserades visserligen men Björn Hellberg följde sitt motto att aldrig någonsin ge upp utan fortsatte att skriva böcker, parallellt med en snabbt uppväxlande karriär som journalist. Han levererade sitt första alster som 14-åring på Laholms Tidning och resten är som det brukar heta historia. Tre kvarts sekel senare har Björn Hellberg trollbundit svenska bokälskare och tevetittare såväl i tal som skrift med sina djupgående kunskaper sprungna ur en aldrig sinande nyfikenhet och presenterade med en alltid lika träffsäker språklig precision.

Respekt för deadline
Björn kan numera titulera sig både tennisorakel, en etikett han dock inte är helt bekväm med, och inofficiell svensk mästare i boksignering. Faktum är att Björn sätter sin namnteckning på i runda tal 9000 böcker om året under sina turnéer runt om i landet.
– När jag är hemma och skriver är jag disciplinerad men följer inget strikt schema. Allt jag gör utgår från en enda sak – respekten för deadline. Hur jag når målet är inte så viktigt. Jag har inte missat en enda deadline sedan 1959 och det är jag glad och stolt över. Samtidigt är jag tacksam för att jag fått vara frisk, vilket bidragit till att jag lyckats upprätthålla sviten, säger Björn vars till synes osläckbara kunskapstörst varit och är en drivkraft i arbetet.
– Jag känner samma nyfikenhet idag som i tonåren. Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur lite jag kan. Genom nyfikenheten kan nya kunskaper tas i besittning varje dag.

Röd tråd
Jakten på kunskap löper, sida vid sida med kärleken till språket, som en röd tråd genom Björn Hellbergs långa karriär. Men även om den nu inte har reducerats i styrka så har insamlandet av fakta delvis ändrat karaktär. Digitaliseringen underlättar, även Björn Hellberg ”googlar” …
– Jag välkomnar ny teknik men är inte så bra på att använda den även om jag var relativt tidig med att överge skrivmaskinen till förmån för datorn, säger Björn som under Kattis Ahlströms ledning i teveprogrammet Seniorsurfarna för några år sedan, fick hjälp med att vässa sin digitala verktygslåda.

Inte på Facebook
Några sociala medier använder han emellertid inte. Kontakten med familj och vänner sköter Björn fortfarande genom telefonsamtal och fysiska besök. Ett faktum som har det goda med sig att han undslipper det hat och hot som många andra offentliga och digitalt exponerade personer tvingas utstå. Vem som nu skulle vilja helyllekillen Björn Hellberg något ont …
– Jag har varit förskonad från allt sådant, även via mejl. Men så är jag väl en ganska okontroversiell figur som inte lägger mig i andras angelägenheter så mycket.
Lika svårt som Björn Hellberg har att reta upp folk, lika lätt tycks han ha för att sprida värme och glädje omkring sig. Ödmjukheten är inte bara en dygd utan ett livssnöre och trots allt Björn uppnått och åstadkommit finns i honom inte ett embryo till kaxighet.

Ödmjuk karaktär
När vi efter en snabb fika på det i Laholms Missionshus belägna och fyndigt namngivna kaféet Kaffe & Böner sedermera skiljs åt, lägger han handen på min axel och säger:
– Om du vill kan jag läsa igenom texten så att jag inte har sagt några felaktigheter till dig.
Som om risken för det, med tanke på att Björn Hellberg besitter ett fotografiskt minne och är dokumenterat skicklig på att erinra sig fakta, skulle vara större än sannolikheten att Nätverket Österlens reporter rört ihop saker och ting. Ödmjukhet var ordet.
– Jag vill inte framhålla mig själv. Det är bättre att omgivningen får göra sina bedömningar, säger Björn varpå Inger snabbt flikar in att maken ”hellre kryper och gömmer sig i stället”.

Aldrig slentrian
Tacksamhet är en annan attityd och känsla som Björn idkar i sitt sätt att ta sig an livet. Dels i förhållande till de mindre angenäma händelser han varit med om, dels inför alla de positiva erfarenheter han årens lopp har hunnit samla på sig.
– Jag känner mig starkt privilegierad som kunnat ägna mig åt mer än en sak. Medan många är specialiserade i ett enskilt ämne har jag en oerhörd bredd i verksamheten. Skrivandet har alltid varit viktigast, men även tennisen och de andra delarna har betytt mycket för mig. Det ynnest att få jobba inom många olika områden, vilket bland annat innebär att jag aldrig faller in i slentrian oavsett om det handlar om underhållning, idrott eller kriminologi.

Harmonisk barndom
Även när Björns alkoholiserade pappa kommer på tal – ”han var inte nykter vid en enda stor helgdag under min uppväxt” – är det tacksamhet i stället för bitterhet som präglar minnena.
– Min bild av barndomstiden är i stora drag harmonisk. Pappa skötte alltid sitt arbete oklanderligt mellan sina perioder av intensivt drickande. Den disciplinen inger respekt för alkoholism är en svår sjukdom och att då kunna sköta sitt jobb såsom pappa gjorde kräver enorm styrka, säger Björn som inte heller känner att han ångrar eller saknar något i sitt liv.
Däremot skulle han gärna, om han fick leva om detsamma, lära sig att spela piano …
– Det hade varit trevligt att skriva texter på kända melodier och sitta på någon krog och spela en gång i veckan. Jag lyssnar på allt från Schubert och Bellman till Ove Thörnqvist. Den moderna ”artificiella” musiken har jag svårt för, jag tycker att allt låter ungefär likadant.

40 000 artiklar
Likartade kan ingen anklaga Björn Hellbergs texter för att vara. Han har skrivit över 40 000 artiklar, många av dem om tennis, ett ämne som förstås är svårt att undvika i en intervju med den svenska tennisjournalistikens störste pionjär och mästare.
– Jag bevakade tennisen så intensivt under så många år och har skrivit enorma mängder tennisrelaterade texter. De senaste åren har det blivit betydligt mindre och jag ska inte sticka under stol med att det till en betydande del beror på att svensk tennis inte har varit så svag på 100 år, säger Björn som var 21 år ung när han tog båten (!) till Melbourne för att under ett och ett halvt år jobba som frilans och bland annat bevaka tennis i det fjärran kängurulandet.

Skickade texter med posten
Båtresan med fartyget M/S Kirribilli tog 42 dygn och kostade cirka fem procent av den med flyg ombesörjda hemresan, som Björn för övrigt minns som lika seg. Väl på plats varvade han med frenetisk energi sina tennistexter med artiklar utanför sportens sfär. Björn skrev om hajfaran, intervjuade svenska emigranter, med mera, och levererade artiklarna via post till uppdragsgivaren i Sverige. I motsatt riktning skickades tidningar från kontoret på Hallands-Posten, detta för att Björn i en tid utan internet skulle kunna följa med i nyhetsflödet. Kvinnan som ansvarade för dessa utskick skulle senare komma att bli Björns fru …
– Det var ett av mina första uppdrag efter att jag tagit över Björns tjänst på tidningen när han åkte till Australien. Då kände vi ännu inte varandra, berättar Inger glatt.

Australien världsledande
Under tiden ”Down Under” bevakade Björn Grand Slam-turneringen Australian Open två gånger, detta under en period då Australien var världsledande inom tennisen.
– De australiensiska stjärnorna gjorde ett starkt intryck på mig, säger Björn och nämner ikoner som Rod Laver (11 Grand Slam-titlar i singel), Roy Emerson (12) och Ken Rosewall (8) – en legendarisk trio som tillsammans alltså vann totalt 31 GS-titlar och vars framgångar satte djupa och bestående spår i den unge Hellberg.
– De är utan inbördes ranking mina favoritspelare genom tiderna utanför Sverige. Inte bara för sin skicklighet på banan utan även för sina personligheter.

Wilander överraskade
¬– Annars är Mats Wilanders triumf i Öppna Franska 1982, då han 17 år gammal blev tidernas yngste Grand Slam-segrare, mitt största tennisminne i konkurrens med Sveriges sagolika Davis Cup-seger 1984, när gigantiska favoriten USA betvingades i ett fullsatt Scandinavium.
För svenska tennisnostalgiker, till vilka både undertecknad och Björn kan räknas in, ter sig de ljuvliga minnena från 1980-talets succéer såväl avlägsna som ouppnåeliga. 1988 – det ur svensk perspektiv så fabulösa svenska tennisåret året då Växjö-sonen Mats Wilander i en smått surrealistisk småländsk sannsaga vann tre och Stefan Edberg från Västervik den fjärde av de fyra Grand Slam-turneringarna – var 10 (TIO!) svenska spelare rankade bland de 50 bästa i världen. I skrivande stund parkerar Sveriges bäste spelare (Elias Ymer) på plats 160 …

Kommer tillbaka
– Svensk tennis kommer knappast att på nytt nå den status vi hade då. Sättet våra tennishjältar dominerade världsrankingen på var helt osannolikt! Under en period låg exempelvis Joakim Nyström på topp 10 samtidigt som han inte platsade i DC-laget. Det var otroligt roligt att få jobba med tennis under de åren, säger Björn som visserligen inte tror att Sverige kommer att kunna återerövra positionen som en ledande tennisnation, men däremot att vi även framöver lyckas få fram enstaka superstjärnor med mer eller mindre jämna intervaller.
– Svensk tennis har av tradition en stark klubbverksamhet och tack vare den tror jag att vi kommer att komma tillbaka. Men det kan ta lite tid.

Läser och promenerar
Den egna tiden disponerar Björn Hellberg numera ganska jämnt mellan arbete och privatliv även om den förstnämnda delen tenderar vara i majoritet under större delen av året.
– Om mitt liv vore en tårta skulle tre bitar vara arbete, en bit umgänge med familj och vänner och en bit avkoppling i form av främst läsning och promenader. Inger och jag promenerar i våra stråk här i Laholm men även i de städer jag signerar böcker i, säger Björn som vi tror kommer att finna stor tillfredsställelse i att gå längs havet i Ystad när han och Inger, som under vistelsen kommer att bo på Ystads Saltsjöbad, angör stan under Påsken.

Mix av minnen
Vid sitt framförande på teatern väntas Björn bjuda på en mix av sköna anekdoter och djuplodande insikter från sin långa resa genom journalistiken och författarskapet. Böcker till försäljning – givetvis signerade av Björn – lär också finnas till hands, liksom möjligheten att testa tennisoraklet med utmanande faktafrågor om den vita sporten.
– Jag kommer också att berätta om några av de människor jag haft förmånen att jobba med i min karriär och så blir det lite minnen från På Spåret.
Kanske bjuder Björn Hellberg – som i många sammanhang lyft fram och hyllat sin hustru Inger – även på ett och annat värdefullt tips på hur långsiktig kärlek bäst hålls vid liv.

”Bästa som hänt mig”
När vi i slutet av intervjun glider in på just detta ämne, är det som om Björn antingen får något svårare att hitta formuleringarna eller kanske snarare blir än mer mån om att hitta just de rätta. Han pausar lite och när han sedan tar till orda igen gör han det med ökad andaktsfullhet i både röst och tonläge.
– Inger är det bästa som hänt mig i mitt liv, alla kategorier. Vi har haft så roligt och trevligt ihop under så många år och vi har aldrig haft ett enda stort gräl. Det handlar mycket om ömsesidig respekt och att vi lyssnar på varandra, säger Björn och sänder en kärleksfull blick mot kvinnan han växte upp bara hundra meter ifrån men inte träffade förrän i vuxen ålder.

Till och med för en språkvirtuos som Björn Hellberg kan det alltså vara svårt att ens med tusen ord beskriva hur mycket hans kära hustru betyder för honom. Däremot tvekar inte Nätverket Österlens första gästpratare för året när han vid intervjuns slut får frågan om det finns ett enda ord han tycker mer om än alla andra.
– Omtanke. Det tycker jag är fint.
Det passar honom alldeles förträffligt.

Vid tangenterna: Kostas Foussianis.
Foto: Kostas Foussianis och Mats Andersson.

FAKTA/Björn Hellberg
Född: 4 augusti 1944, i Borås.
Bor: Lägenhet i centrala Laholm.
Familj: hustrun Inger, barn och barnbarn.
Yrken: Författare, journalist och underhållare.
Aktuell: Alltid. Bland annat som gästföreläsare hos Nätverket Österlen den 28:e mars.
Äter helst: ”Äter allt och har inga gastronomiska servitut. Svensk husmanskost är favorit.”
Motto: ”Ge aldrig tappt!”.
Förebild: ”Som deckarförfattare var Astrid Lindgrens Kalle Blomqvist en tidig förebild. Den sinnesrike Stieg Trenter var en annan sådan, han inspirerade mig lite extra.” Utanför litteraturen vill jag lyfta fram moder Teresa, Fridtjof Nansen och Anders Eldeman.
Favoritord: Omtanke.