Gåsamiddag 2011
En glad kväll i gåsens tecken
Sandskogens Värdshus var fyllt till sista stolen, när Nätverket höll sitt tradionella ålagille som numera är gåsamiddag eftersom ålen är ett utrotningshotat släkte vilket inte gåsen är, ännu.
Stefan Svensson, ordförande i Nätverket, inledde kvällens begivenheter med att berätta om Nätverkets verksamhet samt lite annat matnyttigt. Innan maten tog även kvällens Toastmasters Ingela Mauritsson och Leif Nilsson till orda där Ingela höll i snapsvisorna och Leif berättade på sitt oefterhärmliga sätt om gåsens historia.
Till hjälp med kvällens musik fanns Gustav Brandt på klaviatur samt vassa kommentarer, sångvirtuoserna Louise Jönsson och Linnéa Ringheim från Körslaget. Vi fick även höra den fantastiske Glenn Åstedt, mera känd som Glenn Wish, berätta och sjunga. Själva gåsamiddagen inleddes med svartsoppa eller alternativet hummersoppa, och kön till just hummersoppan var lång medan fåtalet valde den tradionella svartsoppan.
Visorna liksom uppträdandena avlöste varandra i raskt takt medan gåsen slank ner. Gåsen historia i väldigt speciell tappning fick vi som sagt var av Leif Nilsson och om vi blev så mycket klokare efter den historiebekrivningen vet jag inte, men ofantligt kul var det där skrattsalvorna rullade genom lokalen.
En annan som också lockade till skratt var Glenn Wish som berättade om Elvis och även sjöng en del av hans låtar till ackompanjang av Gustav Brandt. De två har samarbetat innan och Gustav berättade en del om deras samarbete och deras kommande konsert på Ystad Teater den 23 november.
Efter rätten blev det efterrätt och då i form av tradionell skånsk äbblakaga me vaniljsås. Glenn och Gustav fortsatte att förgylla kvällen med bl a en mycket speciell version av Creedence låten Proud Mary. Ja på det stora hela var det en fantastikt trevlig kväll där den gamla devisen om Go mad, möen mad å mad i rättan tid, verkligen var högaktuell. Tack till alla er som gjorde kvällen fantastiskt.
Historian om Gåsen enligt Wikipedia och till viss del Leif Nilsson.
Traditionen hänger samman med ett helgon man firar den 11 november. Helgonet hette Martinius eller senare Martin av Tours. Detta var ursprungligen en romersk soldat från det område som idag är Ungern som hade konverterat till kristendom. I staden Tours ville ortsborna göra honom till biskop men själv var han inte lika intresserad av detta, enligt sägnen p.g.a. det stora ansvaret det förde med sig.
Enligt den allmänt vedertagna sägnen gömde Martin sig bland gässen. I samband med detta kacklade gässen och avslöjade honom och han blev ändå biskop. Gässen äts således som straff för att dessa avslöjade honom. Händelsen lär ha utspelat sig den 11 november 371.
En alternativ sägen berättar att invånarna i Tours använde list för att locka fram Martin: Rusticus skall ha känt till Martins gömställe, och bad honom besöka hans svårt sjuka fru. Eftersom Martin var hjälpsam tog han sina saker och följde med Rusticus hem. Vid ankomsten lär han ha varit väldigt smutsig efter att under en längre tid ha bott i en gåsastall.
På en klassisk gåsamiddag äter man svartsoppa som förrätt, därefter gåsen, och till sist skånsk äblakaga som efterrätt. Denna meny skapades av en krögare på Piperska muren i en ort norr om Skåne (Stockholm) under 1850-talet. Kombinationen blev populär och övriga krögare var inte sena med att ta efter. Innan den klassiska mårtensmenyn kom till Skåne åt man lutfisk till förrätt följt av själva gåsen och avslutningsvis risgrynsgröt till efterrätt.
Klicka på bilden för att se en större version.