De två stora målen under våren var först junior-SM och sedan junior-EM. På junior-SM höll jag för favoritskapet och lyckades vinna både singel och dubbel. I och med dessa guld har jag sammanlagt 9 st. och har även vunnit singelguldet i samtliga ungdomsklasser.
Efter SM så började hårdträningen mot EM och det var framförallt med hjälp av Maria Bengtsson, en av två tränare på gymnasiet som stod för de hårda passen och dessa gav mig verkligen den form jag behövde för att gå långt på EM. Några veckor innan EM stukade jag för första gången i mitt liv foten men det tog bara några dagar innan jag kunde köra för fullt dock med foten väldigt hårt tejpad. Sista matchen innan det bara av mot Turkiet var i en seriematch mot Århus där jag ställdes mot en lika gammal dansk (en av de största favoriterna till segern på EM) som jag aldrig lyckats vinna mot men denna gång var det jag som drog längsta strået. Nu var självförtroendet på topp och jag såg verkligen fram mot vad som skulle komma.
I lagspelet började dock foten krångla igen. Det visade sig att jag fått en allergisk reaktion mot tejpen jag använde. Detta gjorde att jag inte kunde tejpa som jag ville och fick se mig besegrad i första matchen mot en tysk jag inte borde förlora mot. Det som skulle bli juniortidens höjdpunkt blev istället ett fiasko.
Jag tog studenten i somras efter tre otroligt bra år på badmintongymnasiet i Malmö. Att dessa år blev så bra har jag mina tränare Rickard Magnusson och som jag tidigare nämnde Maria Bengtsson att tacka för. Efter studenten och fram till nu har jag endast spelat badminton och det har gått lite upp och ner. I turneringarna jag spelat har det nästan varje gång varit något bekymmer som gjort att jag inte kunnat prestera på topp.
Däremot har jag spelat några väldigt bra matcher i serien för min danska klubb Solröd. Där har jag som reserv spelat i högsta divisionen som antagligen är Europas bästa liga.
|