Årskrönika: Amanda Lönnqvist 2013
2013 har varit ett tufft och känsloladdat år för mig och det har egentligen bara handlat om en sak, att komma tillbaka till löparbanan efter knäskadan som jag drog på mig i slutet av förra året. |
|
Jag var dock fast besluten att komma tillbaka starkare än någonsin förr och med den inställningen lyckades jag hålla motivationen uppe. Efter ett otal antal rehab- och bålstyrkepass var jag i slutet av sommaren äntligen redo att träna ”på riktigt”. Även om det till en början bara handlade om joggingrundor på fem till tio minuter njöt jag verkligen och kände att jag fick belöning för allt slit i gymmet. Snart var jag igång med hårda intervallpass på cykel och löprundor på drygt 60 minuter och jag kan lova att jag aldrig förr har uppskattat mjölksyran och tröttheten under ett cykelpass så mycket som jag gör nu! Allt fortsatte spikrakt uppåt fram tills mitten av oktober när mitt första riktiga bakslag kom då menisken började krångla. Det hände några gånger att den hoppade fel och att knät låste sig men efter drygt en månad var jag igång med träningen utan större problem igen.
|