Det förekom julgåvor till barnen i välbeställda familjer under 1600- och 1700-talen, men först senare började det bli vanligt med sådana presenter i bondgårdarna.
De "julklappar" som fanns före de riktiga presenterna var skämtgåvor, som kastades in i hemlighet sedan någon först klappat på dörren.
Gåvan kunde vara en halmdocka, ett vedträ eller till och med en grisfot. Till gåvan hörde en skämtsam, ibland kanske elak vers. I den formen var klapparna en del i upptågen som hörde till julfirandet i byarna.

Ordet klapp anses höra samman med just bankandet på dörren.
Den givmildhet som av tradition skulle prägla julen tog sig uttryck på andra sätt. Allt gårdens folk skulle ha sina gåvor. Det bakades bröd och stöptes ljus till byns fattiga.
Generositeten kom också gårdens djur till del. De fick extra och särskilt gott foder på julafton.

Äldre än julklapparna är nyårspresenterna, som fanns redan under medeltiden. De anses ha sitt ursprung i de gåvor som hörde till nyårsfesten i antikens Rom. Då gav man varandra presenter med goda önskningar inför det nya året. Nyårsfirandet och firandet av Kristi kom så småningom att sammanfalla och nyårsgåvan blev en julgåva.

Källa: Internet